Lite bilder

Här är ett litet urval av bilder från första 36 timmarna i dagsljus. Det är blandad ordning och jag som valt bilder, så AnnC kanske skulle valt andra.

Det sista som hände idag torsdag var att lilleman fick övernatta på neonatahalen, (förtidigt födda) då hans blodvärde var för lågt. Han fick där mer blod, och när jag gick förbi när innan jag åkte hem så sov han som en prins på en uppvärmd vattenmadrass.

Jobbig förmiddag - bättre nu.

Efter en lugn natt för familjen på NÄL, jag, AnnC och lillen, så hade lillen gjort sin första manöver i blöjan. Pappa fick den stora äran, då mamman fortfarande hade regält ont i såret och kunde under inga omständigheter komma ur sängen.

Efter sedvanlig bort torkning kom mer bajs, och mer, och lite till, sen kom det i andra änden och den lille stackaren spydde. Jag la honom på sidan så det kom ut men sedan...
Han fick varken in eller ut någon luft. Jag sa snabbt till AnnC att trycka på larmet så vi fick hjälp och tog pojken och la honom på sidan. En blå ton hade börjat komma över honom. Barnmorska kom fort och tog direkt pojken och sprang ner i korridoren och ropade på hjälp. Jag lämnade AnnC och kom fort efter. Nere vid undersökningsrummet var kanske 4-5 barnmorskor och annat folk och fick snabbt andningen tillbaka och han fick syrgas och var nu mer blek. Situationen var snart under kontroll men strax kallades barnläkaren upp, som kom springande. Efter en stunds undersökning så var det mesta normalt, syrehalten var ok i blodet och han var relativt avslappnat men hade ännu inte gallskrikt som barn skall göra.

Men vi fick ta tillbaka honom till rummet, men fick lite mer tillsyn och när en sköterska kom och tog tempen på lillen kom det förlösande gallskriket. Det är var det mest positiva gallskrik jag hört.
Efter ytterligare en läkarkoll, så är allt nu helt normalt och under kontroll.

Ann-Christin fick under förmiddagen ondare och ondare i såret, och de tabletter hon fick hjälpte dåligt, kunde knappt röra sig i sängen. Men efter en spruta med sånt man inte får köpa på gatan släppte det mesta och hon kunde med stor möda och hjälp ta sig ur sängen och gå till toa och tvätta sig och fresha till sig.

Nu har både lillen och mamma fått lunch och jag har precis ätit i matsalen.

Tack alla igen för förbön och tusen tack Stina för den uppmuntra du gav AnnC för en stund sedan.

Älskar er alla.

Josef

Familjen har växt.

Idag kom alltså det planerade nedkomsten. Jag kom något sent till NÄL p g a dimma men hann att byta om till operationskläder. Strax efter 8 rullades AnnC in på operation och kl 9.07 hörde vi ett fantastiskt skrik bakom skynket. Några sekunder senare uppenbarades en fin liten pojke, som snabbt försvann ut till barnläkaren. Jag blev snart hämtad för att filma och fotta underverket.
Han är frisk på alla sätt och vägde 3100 gram. Längden var 48 cm och huvudet 36 cm.
Efter en stund gick jag in till AnnC med pojken och var med resten av operationen som var klar cirka 10.30. Väldigt trevlig personal för övrigt, speciellt narkossköterskan.

Vi rullade över AnnC till förlossning och var kvar där till kl 15.00 för ett antal prover skulle göras på henne p g a operationen men allt är normalt.

Lillen tog bröstet med en gång och suttat från och till hela tiden. AnnC äter lite knäckebröd och nyponsoppa nu och jag fick en stadig lunch vid ett med stekt fläsk och bruna bönor, så svenskt det kan bli.

Nu stänger snart bibloteket men vi återkommer med bilder.

Josef och Ann-Christin

Lite mer bilder förhoppningsvis en video

Familjestatus

Fem dagar kvar tills familjen Gustafsson går från att vara fyra till att bli fem personer. Planerat kejsarsnitt.
Fram tills dessa lever hela familjen ett mer eller mindre icke liv.
Ann-Christin bor på sjukhuset med allt vad det innebär av ensamhet, tråkighet och social frånvaro. En telefon vid sängen och internet på bibloteket som ligger minst en mil bort - ni som bor på facebook vet att AC inte är inne så ofta längre. Som tur är finns Lotta i uddevalla så ev. åker hon dit på lördag, hon var där i söndags på barnvälsignelse och barnkalas med familjen Willén och Johansson.

Här hemma bor vi växelvis på Ekelid och Solgläntan. Mamma och pappa är fantastiska med barnen och vi är oändligt tacksamma att de finns så nära, annars skulle det inte fungera. I helgen jobbar jag och då blir det hela helgen här, och även nästa vecka då barnet kommer.

Jag och Elis hade besök idag av Christer Linebäck. Väldigt inspirerande man och utmanande, det blir någon form av samarbete. Han har mycket att ge och lära mig.

Till er i Indien kan jag berätta att Fredrik och Hilde fick en pöjk igår kväll - när jag fråga Fredrik vad han vägde och hur lång han var så visste han inte utan skriv bara "stor med dasslokk til hender... :)"

Kort blogg

Alfreds bön som nämndes i föregående blogg blev givetvis omedelbart besvarad. Feber, huvudvärk och kräkningar försvann på tidiga natten och han sov hela natten och vaknade pigg och frisk.

Lägesrapport från NÄL, Trelle och Spiken.

Tänkte berätta att Ann-Christin ligger på sjukhuset, NÄL i Trollhättan. Dom vill helst ha kvar henne där till det är dax för kejsarsnittet, vilket skulle vara minst två veckor till. Men det blir nog så att hon kommer hem på permission någon eller några dagar denna veckan i alla fall.
Hon är alltså inte sjuk, utan ligger för observation på grund av en liten blödning. I en tidigare blogg har vi förklarat varför allt inte är som det skall med magen och barnet.

Men sticknings produktionen har inte mattas av, en mössa är avklarad och hade det inte varit för att jag (Josef) inte hittat en stickningsbeskrivning skulle hon varit igång med ett par byxor. Men hon håller på med nåt annat, jag minns inte va hon sa.

Livet hemma i Trelle är väl sådär, Nora saknar sin mamma och Alfred fick feber ikväll men han bad till Jesus att huvudvärken skulle försvinna, och när jag fråga om jag skulle be också var det helt onödigt då han redan bett.

I Spiken har jag fått en nyanställd som flera av läsarna kanske känner. Malin Berling, väldigt kul och hon gjorde sin första dag idag själv. Jag var bara när med barnen och släppte in henne och gav henne en nyckel.

Nu skall jag försöka greppa en bok och läsa lite, det blir inte så mycket av den varan, men ett försöka är det värt.