Jobbig förmiddag - bättre nu.

Efter en lugn natt för familjen på NÄL, jag, AnnC och lillen, så hade lillen gjort sin första manöver i blöjan. Pappa fick den stora äran, då mamman fortfarande hade regält ont i såret och kunde under inga omständigheter komma ur sängen.

Efter sedvanlig bort torkning kom mer bajs, och mer, och lite till, sen kom det i andra änden och den lille stackaren spydde. Jag la honom på sidan så det kom ut men sedan...
Han fick varken in eller ut någon luft. Jag sa snabbt till AnnC att trycka på larmet så vi fick hjälp och tog pojken och la honom på sidan. En blå ton hade börjat komma över honom. Barnmorska kom fort och tog direkt pojken och sprang ner i korridoren och ropade på hjälp. Jag lämnade AnnC och kom fort efter. Nere vid undersökningsrummet var kanske 4-5 barnmorskor och annat folk och fick snabbt andningen tillbaka och han fick syrgas och var nu mer blek. Situationen var snart under kontroll men strax kallades barnläkaren upp, som kom springande. Efter en stunds undersökning så var det mesta normalt, syrehalten var ok i blodet och han var relativt avslappnat men hade ännu inte gallskrikt som barn skall göra.

Men vi fick ta tillbaka honom till rummet, men fick lite mer tillsyn och när en sköterska kom och tog tempen på lillen kom det förlösande gallskriket. Det är var det mest positiva gallskrik jag hört.
Efter ytterligare en läkarkoll, så är allt nu helt normalt och under kontroll.

Ann-Christin fick under förmiddagen ondare och ondare i såret, och de tabletter hon fick hjälpte dåligt, kunde knappt röra sig i sängen. Men efter en spruta med sånt man inte får köpa på gatan släppte det mesta och hon kunde med stor möda och hjälp ta sig ur sängen och gå till toa och tvätta sig och fresha till sig.

Nu har både lillen och mamma fått lunch och jag har precis ätit i matsalen.

Tack alla igen för förbön och tusen tack Stina för den uppmuntra du gav AnnC för en stund sedan.

Älskar er alla.

Josef