Kära vänner...

Jag jobbar på en uppdatering....
Väntar på tid och inspiration.
Men jag kan ju säga att allt går framåt, vi har det BRA. Lite sömnbrist bara...

Kramar!!

Ann-Christin

Alfred fick ett regält märke i kinden hos dagmamman, men nu är det på väg bort.

För några dagar sedan var vår barnmorska från BVC här, Anna-Klara. Sixten har gått upp och väger nu mer än när han föddes som ni ser. Han passade även på att kissa på skötbordet när hon var här. Fullt kaos i vårt lilla hus kan man säga.

Hela vår barnaskara på Ekelid. Visst är de fina!!!

Mammas tur att uppdatera

I dag är Sixten en vecka gammal. Han ser ut att må jättebra. Han sover, äter och bajsar. Han säger till när han vill ha mat; äter - sen somnar han igen. En dröm för föräldrarna, precis som sina storasyskon som nyfödda. Att han är otroligt söt behöver jag väl inte säga, det kan ni själva se.

Men trots det fantastiska att få en ny bebis har den senaste veckan varit den värsta i mitt liv, tror jag. Har haft så otroliga smärtor. Smärtor efter snittet förstås, men det ondaste har varit på en punkt på högra sidan i magen. Det är först i dag som jag kan säga att det har vänt.

På BB upplevde jag som att de inte lyssnade när jag sa att jag hade ont. Tabletterna jag fick där hjälpte nästan ingenting. Jag fick min dagsdos punkt slut. Och sen frågade de mig när jag kände mig redo att åka hem. På lördag morgon, efter att ha legat med värmekudde hela natten, kändes det bättre, och då bestämde jag mig för att åka hem.

Josef hämtade mig, - oss. Och vi åkte till Ekelid (svärföräldrarna) och har bott här sen dess. (Ekelid är det bästa BB´t jag någonsin har legat på)

Men smärtorna blev värre. På söndagen ringde jag till BB och bad om att få prata med en läkare. Han ringde upp mig lite senare och på under fem minuter hade han ökat dosen av de tabletterna jag redan hade + skrivit ut ytterligare en tablett. Josef hämtade ut medicinen i går (som jag tog omedelbart), och när jag vaknade i morse kände jag att NU HAR DET VÄNT!! Jag har inte längre så ont!!!

Så i dag har jag duschat, t o m tvättat håret, har bäddat tre sängar, bytt blöja på Sixten. Jag har ännu inte haft de stora barnen i knät, har knappt kunnat krama om dem. Så det ser jag fram emot nu.

Jag är lycklig trots allt och älskar min man mer än någonsin. Han har varit fantastisk den här tiden.

Visste ni förresten att Sixten betyder "segerviss", "visshet om seger"?

Mer bilder och filmer

Äntligen hemma

Äntligen har jag fått hem AnnC. Hon sitter mitt i mot mig och ammar Sixten. Hon har ont men får smärtlindring men kanske inte tillräckligt. Nu skall vi lägga oss.

Imorgon hoppas jag kunna få ut lite mer bilder och kanske någon film, kanske.

Blivande ärr och busig tjej.

Jag har jobbat idag och har alltså inte varit på BB hos AnnC och Sixten. Men det hindrar ju inte att vi har en viss kontakt.

Det jag kan meddela för resten av världen är att namnet Sixten tas emot med öppna armar i Sverige och svenskarna. Alla har varit väldigt posivita till namnet. Det har alla norrmän som jag hört av också varit, men i Norge är Sixten inte något speciellt vanligt namn och som en tante till AnnC skrev: Veeeeldigt svenskt. Men om inte jag minns fel och är det också ett namn som är på väg upp i Norge och är ganska "inne" där. Jag minns inte var vi fick namnet i från men det har nog AnnC.

AnnC mår bättre och bättre men har idag haft väldigt ont i ena sidan av magen. De gjorde ett ultraljud av magen i fall det var någon blodansamlingen där men allt var som det skulle.
Det har varit en del prat om nu hon kan och vill åka hem, men inget bestämt och dom skall skriva ut Sixten med att väga och lite annat. PKU provet är gjort i alla fall.

När jag kom hem idag satt båda barnen och tittade på Djungelboken med farmor och farfar. Farfar sov i o f sig men han var där. Alfred hade fått en rejäl repa av en gren i ansiktet och på näsan när han var hos dagmamman. Man vill ju inte säga det till honom men det är nästan så att jag hoppas han får ett ärr där, som alla andra cool killar på Kållandsö, tänker då på mig, Fredrik och oss andra i trellegänget. Det ingår liksom i packet.

Nora var väldigt trött när jag kom men inte när hon skulle lägga sig. Det var hon som busade med Alfred och hoppade mellan hennes säng och dubbelsängen.

Men nu sover dom och vi andra skall äta tacos, som resten av Sverige gör under denna heliga stunden som kallas fredagsmys. Fredagsmys är inget ord jag gillar med företeelse är ok, men för att det skall bli riktigt bra måste fru vara med och det är hon antagligen nästa fredag.

Trevlig kväll

En video med Sixten

En liten video, där minste man får sin första måltid. Söt värre...
Vi har äntligen kommit fram till vad Guds gåva till familjen Gustafsson skall ha för namn.
Sixten
Efter att provat Carl en dag så upplevde jag i alla fall att Sixten låg närmare hjärtat. AnnC gillar Sixten också alltså och kanske mest också men det tar tid att tänka om, särskilt när jag då var övertygad att han skulle heta Carl igår. Jag är inte så lätt alltid.
Det som hänt sedan sist är att Sixten blivit utskriven från neonatahalenavdelningen i eftermiddag. AnnC har verkligen kommit igång med ammningen så det behövs ingen ersättning som det är på video. De har vägt före och efter amning två gånger och första gick han upp 40 gram och andra 50 gram, vilket är mycket bra då det räcker med 10 gram (det var det han fick i ersättning var fjärde timme).

Jag var hos AnnC och Sixten idag med barnen. Vi trodde verkligen inte att de skulle vara så intresserad av honom, med de hängde över sängen den första halvtimmen. Det skulle klappas, pussas och gosas. Fantastiskt att se, vi fick även några bra bilder men jag glömde kameran så, det kommer senare.

Ikväll har AnnC fått byta rum då andra var i behov av enkelrum. Så nu bor hon ihop med en annan tjej, men har fönsterplats mot parkering, vilket är något positivt.