Mammas tur att uppdatera

I dag är Sixten en vecka gammal. Han ser ut att må jättebra. Han sover, äter och bajsar. Han säger till när han vill ha mat; äter - sen somnar han igen. En dröm för föräldrarna, precis som sina storasyskon som nyfödda. Att han är otroligt söt behöver jag väl inte säga, det kan ni själva se.

Men trots det fantastiska att få en ny bebis har den senaste veckan varit den värsta i mitt liv, tror jag. Har haft så otroliga smärtor. Smärtor efter snittet förstås, men det ondaste har varit på en punkt på högra sidan i magen. Det är först i dag som jag kan säga att det har vänt.

På BB upplevde jag som att de inte lyssnade när jag sa att jag hade ont. Tabletterna jag fick där hjälpte nästan ingenting. Jag fick min dagsdos punkt slut. Och sen frågade de mig när jag kände mig redo att åka hem. På lördag morgon, efter att ha legat med värmekudde hela natten, kändes det bättre, och då bestämde jag mig för att åka hem.

Josef hämtade mig, - oss. Och vi åkte till Ekelid (svärföräldrarna) och har bott här sen dess. (Ekelid är det bästa BB´t jag någonsin har legat på)

Men smärtorna blev värre. På söndagen ringde jag till BB och bad om att få prata med en läkare. Han ringde upp mig lite senare och på under fem minuter hade han ökat dosen av de tabletterna jag redan hade + skrivit ut ytterligare en tablett. Josef hämtade ut medicinen i går (som jag tog omedelbart), och när jag vaknade i morse kände jag att NU HAR DET VÄNT!! Jag har inte längre så ont!!!

Så i dag har jag duschat, t o m tvättat håret, har bäddat tre sängar, bytt blöja på Sixten. Jag har ännu inte haft de stora barnen i knät, har knappt kunnat krama om dem. Så det ser jag fram emot nu.

Jag är lycklig trots allt och älskar min man mer än någonsin. Han har varit fantastisk den här tiden.

Visste ni förresten att Sixten betyder "segerviss", "visshet om seger"?

Mer bilder och filmer

Äntligen hemma

Äntligen har jag fått hem AnnC. Hon sitter mitt i mot mig och ammar Sixten. Hon har ont men får smärtlindring men kanske inte tillräckligt. Nu skall vi lägga oss.

Imorgon hoppas jag kunna få ut lite mer bilder och kanske någon film, kanske.

Blivande ärr och busig tjej.

Jag har jobbat idag och har alltså inte varit på BB hos AnnC och Sixten. Men det hindrar ju inte att vi har en viss kontakt.

Det jag kan meddela för resten av världen är att namnet Sixten tas emot med öppna armar i Sverige och svenskarna. Alla har varit väldigt posivita till namnet. Det har alla norrmän som jag hört av också varit, men i Norge är Sixten inte något speciellt vanligt namn och som en tante till AnnC skrev: Veeeeldigt svenskt. Men om inte jag minns fel och är det också ett namn som är på väg upp i Norge och är ganska "inne" där. Jag minns inte var vi fick namnet i från men det har nog AnnC.

AnnC mår bättre och bättre men har idag haft väldigt ont i ena sidan av magen. De gjorde ett ultraljud av magen i fall det var någon blodansamlingen där men allt var som det skulle.
Det har varit en del prat om nu hon kan och vill åka hem, men inget bestämt och dom skall skriva ut Sixten med att väga och lite annat. PKU provet är gjort i alla fall.

När jag kom hem idag satt båda barnen och tittade på Djungelboken med farmor och farfar. Farfar sov i o f sig men han var där. Alfred hade fått en rejäl repa av en gren i ansiktet och på näsan när han var hos dagmamman. Man vill ju inte säga det till honom men det är nästan så att jag hoppas han får ett ärr där, som alla andra cool killar på Kållandsö, tänker då på mig, Fredrik och oss andra i trellegänget. Det ingår liksom i packet.

Nora var väldigt trött när jag kom men inte när hon skulle lägga sig. Det var hon som busade med Alfred och hoppade mellan hennes säng och dubbelsängen.

Men nu sover dom och vi andra skall äta tacos, som resten av Sverige gör under denna heliga stunden som kallas fredagsmys. Fredagsmys är inget ord jag gillar med företeelse är ok, men för att det skall bli riktigt bra måste fru vara med och det är hon antagligen nästa fredag.

Trevlig kväll

En video med Sixten

En liten video, där minste man får sin första måltid. Söt värre...
Vi har äntligen kommit fram till vad Guds gåva till familjen Gustafsson skall ha för namn.
Sixten
Efter att provat Carl en dag så upplevde jag i alla fall att Sixten låg närmare hjärtat. AnnC gillar Sixten också alltså och kanske mest också men det tar tid att tänka om, särskilt när jag då var övertygad att han skulle heta Carl igår. Jag är inte så lätt alltid.
Det som hänt sedan sist är att Sixten blivit utskriven från neonatahalenavdelningen i eftermiddag. AnnC har verkligen kommit igång med ammningen så det behövs ingen ersättning som det är på video. De har vägt före och efter amning två gånger och första gick han upp 40 gram och andra 50 gram, vilket är mycket bra då det räcker med 10 gram (det var det han fick i ersättning var fjärde timme).

Jag var hos AnnC och Sixten idag med barnen. Vi trodde verkligen inte att de skulle vara så intresserad av honom, med de hängde över sängen den första halvtimmen. Det skulle klappas, pussas och gosas. Fantastiskt att se, vi fick även några bra bilder men jag glömde kameran så, det kommer senare.

Ikväll har AnnC fått byta rum då andra var i behov av enkelrum. Så nu bor hon ihop med en annan tjej, men har fönsterplats mot parkering, vilket är något positivt.

Lite bilder

Här är ett litet urval av bilder från första 36 timmarna i dagsljus. Det är blandad ordning och jag som valt bilder, så AnnC kanske skulle valt andra.

Det sista som hände idag torsdag var att lilleman fick övernatta på neonatahalen, (förtidigt födda) då hans blodvärde var för lågt. Han fick där mer blod, och när jag gick förbi när innan jag åkte hem så sov han som en prins på en uppvärmd vattenmadrass.

Jobbig förmiddag - bättre nu.

Efter en lugn natt för familjen på NÄL, jag, AnnC och lillen, så hade lillen gjort sin första manöver i blöjan. Pappa fick den stora äran, då mamman fortfarande hade regält ont i såret och kunde under inga omständigheter komma ur sängen.

Efter sedvanlig bort torkning kom mer bajs, och mer, och lite till, sen kom det i andra änden och den lille stackaren spydde. Jag la honom på sidan så det kom ut men sedan...
Han fick varken in eller ut någon luft. Jag sa snabbt till AnnC att trycka på larmet så vi fick hjälp och tog pojken och la honom på sidan. En blå ton hade börjat komma över honom. Barnmorska kom fort och tog direkt pojken och sprang ner i korridoren och ropade på hjälp. Jag lämnade AnnC och kom fort efter. Nere vid undersökningsrummet var kanske 4-5 barnmorskor och annat folk och fick snabbt andningen tillbaka och han fick syrgas och var nu mer blek. Situationen var snart under kontroll men strax kallades barnläkaren upp, som kom springande. Efter en stunds undersökning så var det mesta normalt, syrehalten var ok i blodet och han var relativt avslappnat men hade ännu inte gallskrikt som barn skall göra.

Men vi fick ta tillbaka honom till rummet, men fick lite mer tillsyn och när en sköterska kom och tog tempen på lillen kom det förlösande gallskriket. Det är var det mest positiva gallskrik jag hört.
Efter ytterligare en läkarkoll, så är allt nu helt normalt och under kontroll.

Ann-Christin fick under förmiddagen ondare och ondare i såret, och de tabletter hon fick hjälpte dåligt, kunde knappt röra sig i sängen. Men efter en spruta med sånt man inte får köpa på gatan släppte det mesta och hon kunde med stor möda och hjälp ta sig ur sängen och gå till toa och tvätta sig och fresha till sig.

Nu har både lillen och mamma fått lunch och jag har precis ätit i matsalen.

Tack alla igen för förbön och tusen tack Stina för den uppmuntra du gav AnnC för en stund sedan.

Älskar er alla.

Josef

Familjen har växt.

Idag kom alltså det planerade nedkomsten. Jag kom något sent till NÄL p g a dimma men hann att byta om till operationskläder. Strax efter 8 rullades AnnC in på operation och kl 9.07 hörde vi ett fantastiskt skrik bakom skynket. Några sekunder senare uppenbarades en fin liten pojke, som snabbt försvann ut till barnläkaren. Jag blev snart hämtad för att filma och fotta underverket.
Han är frisk på alla sätt och vägde 3100 gram. Längden var 48 cm och huvudet 36 cm.
Efter en stund gick jag in till AnnC med pojken och var med resten av operationen som var klar cirka 10.30. Väldigt trevlig personal för övrigt, speciellt narkossköterskan.

Vi rullade över AnnC till förlossning och var kvar där till kl 15.00 för ett antal prover skulle göras på henne p g a operationen men allt är normalt.

Lillen tog bröstet med en gång och suttat från och till hela tiden. AnnC äter lite knäckebröd och nyponsoppa nu och jag fick en stadig lunch vid ett med stekt fläsk och bruna bönor, så svenskt det kan bli.

Nu stänger snart bibloteket men vi återkommer med bilder.

Josef och Ann-Christin

Lite mer bilder förhoppningsvis en video

Familjestatus

Fem dagar kvar tills familjen Gustafsson går från att vara fyra till att bli fem personer. Planerat kejsarsnitt.
Fram tills dessa lever hela familjen ett mer eller mindre icke liv.
Ann-Christin bor på sjukhuset med allt vad det innebär av ensamhet, tråkighet och social frånvaro. En telefon vid sängen och internet på bibloteket som ligger minst en mil bort - ni som bor på facebook vet att AC inte är inne så ofta längre. Som tur är finns Lotta i uddevalla så ev. åker hon dit på lördag, hon var där i söndags på barnvälsignelse och barnkalas med familjen Willén och Johansson.

Här hemma bor vi växelvis på Ekelid och Solgläntan. Mamma och pappa är fantastiska med barnen och vi är oändligt tacksamma att de finns så nära, annars skulle det inte fungera. I helgen jobbar jag och då blir det hela helgen här, och även nästa vecka då barnet kommer.

Jag och Elis hade besök idag av Christer Linebäck. Väldigt inspirerande man och utmanande, det blir någon form av samarbete. Han har mycket att ge och lära mig.

Till er i Indien kan jag berätta att Fredrik och Hilde fick en pöjk igår kväll - när jag fråga Fredrik vad han vägde och hur lång han var så visste han inte utan skriv bara "stor med dasslokk til hender... :)"

Kort blogg

Alfreds bön som nämndes i föregående blogg blev givetvis omedelbart besvarad. Feber, huvudvärk och kräkningar försvann på tidiga natten och han sov hela natten och vaknade pigg och frisk.

Lägesrapport från NÄL, Trelle och Spiken.

Tänkte berätta att Ann-Christin ligger på sjukhuset, NÄL i Trollhättan. Dom vill helst ha kvar henne där till det är dax för kejsarsnittet, vilket skulle vara minst två veckor till. Men det blir nog så att hon kommer hem på permission någon eller några dagar denna veckan i alla fall.
Hon är alltså inte sjuk, utan ligger för observation på grund av en liten blödning. I en tidigare blogg har vi förklarat varför allt inte är som det skall med magen och barnet.

Men sticknings produktionen har inte mattas av, en mössa är avklarad och hade det inte varit för att jag (Josef) inte hittat en stickningsbeskrivning skulle hon varit igång med ett par byxor. Men hon håller på med nåt annat, jag minns inte va hon sa.

Livet hemma i Trelle är väl sådär, Nora saknar sin mamma och Alfred fick feber ikväll men han bad till Jesus att huvudvärken skulle försvinna, och när jag fråga om jag skulle be också var det helt onödigt då han redan bett.

I Spiken har jag fått en nyanställd som flera av läsarna kanske känner. Malin Berling, väldigt kul och hon gjorde sin första dag idag själv. Jag var bara när med barnen och släppte in henne och gav henne en nyckel.

Nu skall jag försöka greppa en bok och läsa lite, det blir inte så mycket av den varan, men ett försöka är det värt.